For 10 minuter sen korde jag i min volvo pa en av seattles mest aktiva och trafiktataste motorvagar, pa vag hem efter att ha lamnat j i skolan for forsta gangen. Volymen pa radion satt till max med en utsikt over downtown till hoger om mig, morgontrafiken gjorde att jag stod still vilket gav mig tillfalle att se ut over stan och sjunga med till keri hilsons knock you down och bara ta in allting och tanka: fan vilken tur jag har som far va med om detta! tiden jag har har ar sa vardefull och varje gang jag kanner mig nere eller kanner tvivel ska jag tanka pa detta.

jag vill att de ska komma ihag mig som en kul person att vara med, det ar det de handlar om. Att gora varje dag till en speciell dag for alla familjens medlemmar och manniskor jag moter. Nu kor vi!





Ten minutes ago I was driving past downtown seattle in my volvo, with the volume turned to max, singing along to my favorite song, keri hilsons knock you down, having a great big smile on my face. Traffic was pretty bad, which gave me the oppurtunity to stop and think for a sec. Stop and think of how lucky I am to be here, what a great oppurtunity this is and that I want to make every day count. Any time when I'm feeling down or having doubts of any kind I will think of this moment. 

I just scrabbled down a sentance in my au pair book, this is what I wrote: I'd like my hostkids, hostfamily and all other great people that I meet to remember me as a fun person and make every day special in some way. Go for it!