den senaste månaden har med utan tvekan varit den mest urartade jävla månad i mitt liv, jag har inte haft huvudet med mig och tankarna har varit många och väldigt oklara. jag har slitits mellan hopp och förtvivlan, ibland från timme till timme, jag har i princip ätit upp mina känslor och dessutom har jag börjat älska seattle mer och mer för varje dag som gått, för jag vet att dagarna har varit räknade. och nu är jag där, jag har en sista helg kvar. ja, idag var antagligen sista dagen jag var inne i dt seattle till och med och vilken dag!

strålande sol, kristallklar himmel och sköna celcius. Jag var turisten i min egen hemstad! Vi besökte akvariet, strosade längs waterfront och stod längst upp på soldecket på spaceneedle och andades in seattle. Jag var lycklig, riktigt lycklig. Jag vågar, i alla fall i några dagar till, köra de jobbiga känslorna åt sidan och känna mig lättad och lycklig. och åh vad skönt det är! Kalifornien, det börjar kännas bekvämt att säga. Men jag har nog inte riktigt fattat än...








Barnen har varit lyckligt lottade - igår frågade Lucy
"where's my other nanny?" och syftade på mig :-)




stjärnor