Jag har länge vetat att denna dagen skulle komma, det är jobbigt och det är svårt. Jag vet inte riktigt var jag har mig själv just nu och hur jag känner. Det är i sånna här tider världen stannar upp ett slag och man upptäcker hur mycket man har att vara tacksam för, gårkvällen var helt underbar och jag är så otroligt glad för att jag har fått träffa alla dessa underbara människor under de senaste åren. Så här i efterhand vet jag att jag borde ha varit tacksam för varje dag jag fått dela med er. Som i vardagen varit självklarheter. Nu återstår ett hinder, att försöka inse att jag inte kommer få träffa er på ett år och försöka va ok med det. Men efter gårdagen känns hindret plötlisgt mycket mindre och jag vet till hundra procent att vi kommer ses snart igen! Tack som fan - massa kärlek till er!