Jag klarade det! Jag klarade att packa ihop mina resväskor, ta mig till flygplatsen, krama om mina bästa vänner, säga "see you soon", sätta mig på flyget, tänka "vafan händer?", landa på ny mark, började må lite illa, klev av flyget, mådde mer illa, blev mer nervös, tog upp telefonen och ringde denice, ville gråta när jag insåg att jag inte var hemma längre, såg mccombs familjen i vimmlet av människor, la på luren, tittade upp, mötte varma och välkomnande ögon, tänkte "jag klarar det här", ställde ner mina väskor, kramade om janelle och andades ut. Jag klarade det. Igen.

Nu sitter jag nerbäddad i en alldeles för stor säng för bara lilla mig, älskar rummet. Är mätt och belåten efter en stor släktmiddag här nu ikväll och ska strax släcka lampan och sova. Det har varit en lång dag. Kärlek vid första ögonkastet med kidsen, vilka charmtroll! Imorgon ska jag sova ut sen väntar en dag med massa nya intryck :) jag har laddat om batterierna - nu kör vi!


Strax efter planet hade lyft, tittade jag ut genom fönstret och långt där nere
kunde jag se Mercer Island. Det var kristallklar himmel och utsikten var oslagbar!