halluu sköna människor, dagarna flyger förbi och min tredje heldag i den supernya familjen är till ända. Jag har dragit storvinst i djungeln av värdfamiljer, det tror jag verkligen. åh va ja tycker om dom! allihopa! Jag är precis hemkommen från en joggingtur här i området och ligger nu i min superstora säng, os på i bakgrunden och beundrar bilderna jag tog från Addy's gymnastik idag. Jag ska ta hand om småbarn, det ska jag :) I love it.

Igårkväll träffade jag Linnea som bor två hus bort, jag hämtade upp henne och sedan tog vi oss ner till Palo Alto downtown för att möta upp Evelina. En tur som i vanliga fall tar ca 10 minuter tog oss ungefär det tredubbla. Skönt team där! Jag gillade hur som helst Palo Alto och likaså brudarna. Har förövrigt anmält mig till ett womens soccer team som jag kan räkna till mina college studier, så bam på måndag redan smäller det och sedan 10 måndagar framöver. Kan bli kul som fan :)

Jag klarade det! Jag klarade att packa ihop mina resväskor, ta mig till flygplatsen, krama om mina bästa vänner, säga "see you soon", sätta mig på flyget, tänka "vafan händer?", landa på ny mark, började må lite illa, klev av flyget, mådde mer illa, blev mer nervös, tog upp telefonen och ringde denice, ville gråta när jag insåg att jag inte var hemma längre, såg mccombs familjen i vimmlet av människor, la på luren, tittade upp, mötte varma och välkomnande ögon, tänkte "jag klarar det här", ställde ner mina väskor, kramade om janelle och andades ut. Jag klarade det. Igen.

Nu sitter jag nerbäddad i en alldeles för stor säng för bara lilla mig, älskar rummet. Är mätt och belåten efter en stor släktmiddag här nu ikväll och ska strax släcka lampan och sova. Det har varit en lång dag. Kärlek vid första ögonkastet med kidsen, vilka charmtroll! Imorgon ska jag sova ut sen väntar en dag med massa nya intryck :) jag har laddat om batterierna - nu kör vi!


Strax efter planet hade lyft, tittade jag ut genom fönstret och långt där nere
kunde jag se Mercer Island. Det var kristallklar himmel och utsikten var oslagbar!

Sista dagen i bedårande Seattle och gud vilken dag, precis hemkommen från en långpromenad igenom delar av Bellevue. Ännu en dag med klarblå himmel och strålande sol :) hur var det nu, mer snö påväg hemma hörde jag? huhu. Satt en lång stund på starbucksuteservering med solglasögon, bara kofta och en iskall frapp. Yum! Man blir helt uppsluken av solskenet.

Ikväll blir det middag med töserna, de få som faktiskt kan. Flytten kommer ju lite hastigt. Sen sover jag hos denne för att sedan sätta fart mot flygplatsen imorgonbitti! NU: PACKNING


ni får gräva djupt under snön för att se lite vår
men titta vad jag stötte på

den senaste månaden har med utan tvekan varit den mest urartade jävla månad i mitt liv, jag har inte haft huvudet med mig och tankarna har varit många och väldigt oklara. jag har slitits mellan hopp och förtvivlan, ibland från timme till timme, jag har i princip ätit upp mina känslor och dessutom har jag börjat älska seattle mer och mer för varje dag som gått, för jag vet att dagarna har varit räknade. och nu är jag där, jag har en sista helg kvar. ja, idag var antagligen sista dagen jag var inne i dt seattle till och med och vilken dag!

strålande sol, kristallklar himmel och sköna celcius. Jag var turisten i min egen hemstad! Vi besökte akvariet, strosade längs waterfront och stod längst upp på soldecket på spaceneedle och andades in seattle. Jag var lycklig, riktigt lycklig. Jag vågar, i alla fall i några dagar till, köra de jobbiga känslorna åt sidan och känna mig lättad och lycklig. och åh vad skönt det är! Kalifornien, det börjar kännas bekvämt att säga. Men jag har nog inte riktigt fattat än...








Barnen har varit lyckligt lottade - igår frågade Lucy
"where's my other nanny?" och syftade på mig :-)




stjärnor

6 månader i amerrrikatt idag, halvtid och jag ska börja om på nytt! vart vet jag fortfarande inte riktigt men magkänslan säger "californien californien californien". men med min tur på senare tid tar jag inte ut vinsten i förtid! men ändå skål och ett stort jävla grattis till mig som fixxat det såhär långt

idag tänker jag på dig mimmi palmgren och hur vi stod på kastrups flygplats och väntade på något stort, det var får ett halvår sen. GALET

tankarna är spridda, har suttit och bakat cookies med andrea och barnen men jag sitter bara och väntar på att det ska plinga till i mailen eller på att telefonen ska ringa !! Pennsylvania, New Jersey eller San Francisco - vart befinner jag mig nästa vecka? Jobbigt väntande och jag önskar ingen av er där ute att någonsin hamna i rematch!

tack hej

(till er som inte vet)

sitter just nu med en latte i handen, datorn i knät framför den öppna spisen på starbucks.
starbucks ja, något man är lite bortskämd med när man är en seattle-bo. Man kan göra listan oändlig när det gäller saker att tacka seattle för, fan vad det stämmer, man vet inte vad man har för än det är borta.

so, I have spoken the word. Min framtid här i Seattle är inte solklar - inte alls. Jag har fått lämna en plats jag älskar och känner igen sedan 6 månader tillbaka och nu svävar jag någonstans mitt emellan, utan fastställd slutadress. Det enda jag vet är att jag antagligen kommer lämna mitt seattle. mitt och denice seattle. DET SUGER !!

Det är dags för mig att ta mig an nästa utmaning, flytta på mig och uppleva någonting nytt & annorlunda. Förändring kan inte vara dåligt rätt igenom (eller eller eller?). Det som händer händer för en anledning. det har jag fått lära. men faktum kvarstår jag vill inte lämna mitt seattle. jag & denice skulle bli gamla och grå här var ju tanken. undra om saker och ting kan förändras och fortfarande förbli bra? det måste jag tro. det här var ju bara början.

jag har om jag ska vara uppriktig aldrig varit mer förvirrad i hela mitt liv, jag har miljoner frågor och funderingar men inte ett enda svar. jag behöver någon som kan ge mig ett svar, helst så ska denna någon vara jag. jag måste veta vad som är rätt - åh förresten, ett svar har jag. Jag ska inte hem. ödet kan ta mig vart det vill, men jag ser inget blått och gult SÅ DET SÅ.