"you can travel the world, but nothing comes close to the golden coast"

Inte för att jag är ens i närheten av världsvan, eller ens sett så himla mycket eller ens varit i alla världens världsdelar så är jag efter dagen beredd på att hålla med vår allas kära Katy Perry.

Har spenderat stora delar utav dagen i bilen med familjen, då vår roadtrip ner till San Diego tog sin början idag. 6 timmar längs med stilla havskusten har vi tagit oss och jag är kär och förundrad över vad det finns att erbjuda. Jag är galet tacksam över vad jag får uppleva och jag ska njuta njuta njuta nu i två veckor framöver.

Länge lever Kalifornien!!!!!! nu ska jag gosa ner mig i sängen, släcka på hotellrummet och vakna upp i Santa Barbara. Äventyret är min bästa vän


kort knäppt från en klippa i big sur, cali

Jag är sedan några dagar tillbaka inne på min sista månad av mitt ursprungliga au pair år, att tiden sprungit ifrån en det här året blir speciellt påtagligt när människor i ens närhet börjar räkna ner veckor och till och med dagar till det helt plötligt tar slut.
Jag kan inte annat säga att jag är stolt över både mig själv och mina lika, man har mött motgångar och segrat och nu är som sagt tiden inne då man börjar räkna ner till dagen då allt började, fast för ett år sedan...

Jag har under den senaste veckan blivit övertygad om att arbetet som au pair nog kan vara det mest oglamurösa och mest underbetalade jobb som finns att hitta i vimmlet av "sålänge" arbeten. Men det är bara detaljer, en pusselbit av många. Jag är, som de flesta vet, en utav dom au pairerna som sveper detaljer under mattan och bestämmer för att leva ett år till i det förgyllda landet på andra sidan atlanten. För det handlar faktiskt inte om någonting annat än just det, att leva. Tänja på gränser, utforska möjligheter och göra var dag värd sin tid. Oj, oj, oj vad det kliar i händer och fötter. Ett land. Ett år. En miljon drömmar.

Been there done that messed around
I'm having fun don't put me down
I'll never let you sweep me off my feet

Tankeverksamheten är som bäst på nätterna och återigen har jag en uppesittarkväll med dator, bilder och minnen. Att bläddra igenom gamla bilder är en hobby som aldrig dör, det är fruktansvärt roligt.

Hur som helst - tidigare i veckan fick jag ett meddelande skickat av min kära syster som ville dela med sig av att det var dags för den årliga skattjakten för alla studenter hemme i Kristianstad. Jag stirrade på raderna hon hade sktivit, ja, jag stirrade så mycket att bokstäverna smetades ihop och det blev blurrigt.

Jag kan inte för mitt liv förstå att det var ett år sedan jag (vi) var där, att så lång tid kan passera så snabbt är för mig en ny uppenbarelse och jag suckar högt när jag tänker tanken; "student 2009" du finns inte längre!

Nu är jag inte där, som åskådare längs festens gator. Men jag vet att många av er är. Och jag hoppas du får världens bästa studentdagar kimbelina!<3

 
Family party


Great weekend trip up to tahoe with the family for easter


IKEA with miss bell


Pilot! Enjoying ourselves at the Aviation museum


I Do love my job, playdate in the park


Mooonnnkkkeeeyy


Celebrationssss


it's looovvvee


Surprise Fridis och Sara


there's a party in my bedroom


min fridis





dance lite there's no tomorrow


WICKED the musical, amazing