"you can travel the world, but nothing comes close to the golden coast"

Inte för att jag är ens i närheten av världsvan, eller ens sett så himla mycket eller ens varit i alla världens världsdelar så är jag efter dagen beredd på att hålla med vår allas kära Katy Perry.

Har spenderat stora delar utav dagen i bilen med familjen, då vår roadtrip ner till San Diego tog sin början idag. 6 timmar längs med stilla havskusten har vi tagit oss och jag är kär och förundrad över vad det finns att erbjuda. Jag är galet tacksam över vad jag får uppleva och jag ska njuta njuta njuta nu i två veckor framöver.

Länge lever Kalifornien!!!!!! nu ska jag gosa ner mig i sängen, släcka på hotellrummet och vakna upp i Santa Barbara. Äventyret är min bästa vän


kort knäppt från en klippa i big sur, cali

fantastiska platser...


och upplevelser som man delar med fantastiska vänner...


...som man dessutom vet är vänner som förblir vänner
oavsett var på jorden man befinner sig


och där vardagen går ut på att ha roligt och låta en dos av barnslighet rinna över en...


dagar som vi får spendera med småfolken i våra liv. Som ser, lär och beundrar
något så simpelt som att bara vara vi

Inga detaljer, ingen finputs. Det är helheten och det är därför det går ann att kalla sig au pair.
Jag ser det som en livsstil jag valt att leva under en period av mitt liv

Jag är sedan några dagar tillbaka inne på min sista månad av mitt ursprungliga au pair år, att tiden sprungit ifrån en det här året blir speciellt påtagligt när människor i ens närhet börjar räkna ner veckor och till och med dagar till det helt plötligt tar slut.
Jag kan inte annat säga att jag är stolt över både mig själv och mina lika, man har mött motgångar och segrat och nu är som sagt tiden inne då man börjar räkna ner till dagen då allt började, fast för ett år sedan...

Jag har under den senaste veckan blivit övertygad om att arbetet som au pair nog kan vara det mest oglamurösa och mest underbetalade jobb som finns att hitta i vimmlet av "sålänge" arbeten. Men det är bara detaljer, en pusselbit av många. Jag är, som de flesta vet, en utav dom au pairerna som sveper detaljer under mattan och bestämmer för att leva ett år till i det förgyllda landet på andra sidan atlanten. För det handlar faktiskt inte om någonting annat än just det, att leva. Tänja på gränser, utforska möjligheter och göra var dag värd sin tid. Oj, oj, oj vad det kliar i händer och fötter. Ett land. Ett år. En miljon drömmar.

Been there done that messed around
I'm having fun don't put me down
I'll never let you sweep me off my feet

Stabilt, så tänkte bara kika inn och inte göra mig alltför sällsynt på bloggen. Jag har haft två bra veckor med barnen, sommar aktiviter och sköna kvällar. Har spenderat massa dyrbar tid med min Sara. Har kommit fram till att var dag jag spenderar med Frida eller Sara är guldvärd - jag vet att tiden fram till oktober är kort.

shuppp i helgen var det family fun day, spenderade hela dagen uppe vid en sjö i Los gatos bergen. Wildlife baby! Jag spenderade säkert tre timmar ute på bryggan med fiskspöt i högsta hugg och masken som mitt bete. Kvällen innan spenderade jag och Saraklara i biomörkret för andra filmen av Stieg Larsson böckerna som jag inte lyckats ta mig igenom en enda gång, trots mina och denice många tappra försök :)

nuuu väntar jag på att fridis ska hämta upp mig, så trion kan vara samlad igen och göra seriös planering av hawaii muuuummmmmssss


jag väntade, väntade, väntade och väntade...



Napp! Lärde pojken att med lite tålamod kan man nå långt...
sen drog han upp 5 små firrar


trollungar



yooouuuu babygirl

Dagen av alla årets 365 dagar att verkligen partaja här i usa är 4th of July, vilken folkfest! Vi må vara ickeamerikaner, men precis som de människor vi bor tsm med som är intresserade av våra svenska högtider och traditioner så är vi minst lika nyfikna på deras - åh fest säger man aldigt nej till! speciellt inte om det involverar massa folk och fyrverkeri :)

vaknade hur som helst upp hemma hos mig jag och denice, klädde oss i ränder och stjärnor i blått/rött och vitt och tog följe med min familj ner till downtown menlo park för att äta frukost och kika på paraden. Inte mycke senare kom vi inn i rätt stämning, hämtade upp sara och tess och körde inn till San Fran och fishermans wharf. Men som alltid när man bor i en oförutsägbar stad som san fran så blir det sällan som man tänkt sig. Bil i all ära, men vilket elände det var att hitta parkering. Så i samband med jakt på en p-plats passade vi på att turista lite och tog oss b la upp till två utkiksplatser. Framåt sen eftermiddag bestämde vi oss för att det fick vara ok att betala $30 för parkering och begav oss ner till hamnen och folkfesten, smällde i oss en in-n-out burgare och var glada i stundens glada fest atmosfär. Dödade 3 timmar till, köpte picknick, svepte inn oss i filtar (tro inte att det är varmt i sf om somrarna inte, förjävligt) och satte oss ner i gräser tillsammans för att inta fyrverkerierna. puff puff puff, en halvtimme varade spektaklet för att sedan ställa kurs inn mot stadens gator som kantades av vad det kändes som MILJONTALS bilar och människor. Feeling.

Avslutade kvällen på en bar med diskussioner med seglarpojken om alla hans resor och äventyr. Allt på charmig nya zeeländsk dialekt. Tack Denice & Sara för en förtjusande kväll som går till historien som oplanerad, spontan och förbaskat rolig.

jag har det bäst när jag är med dig


vi trivs tillsammans

trion

Jag har efter min första 4th of July kommit underfund med att det är en dag att fira med de människor man tycker allra bäst om. Lite som nyårsafton hemma, ni vet kvällen kan bli lite som den blir. det viktiga är med vem man är
så i detta fallet vill jag att frida grundström ska veta att hon var saknad!

På begäran, efter nu snart tre veckor sedan senaste inlägget, så säger jag hej igen. Och jag ska så smidigt som möjligt försöka få inn tre veckors händelser i ett inlägg. Åh gud vilka veckor det varit då! Jag har sedan senast hunnit ha tre omgångar besök, det började med Andrea och Betty uppefrån Seattle, för att sedan följas av lilla mamma som flög till andra sidan jorden för att träffa mig i tio dar och nu idag sa jag hejdå till Denice efter att ha tillbringat en helg med henne i san fran. Jag har kommit till insikt med lite saker under tiden som gått också, ett är att jag saknar sverige efter att mamma varit här och luktat hemmagott, två; jag har världens goaste värdfamilj och tre; jag har utöver detta världens finaste vänner som jag inte gör annat än att skrattar med!

Vad har jag hittat på då? Jo, för det första så har den efterlängtade sommaren kommit och bestämt sig för att faktiskt stanna. Vilket har gjort möjligheterna till att sticka ut och uppleva nya saker bättre. Jag har b la. turistat söderut med mamma, marin, 17 mile drive, monterey och carmel. Vi har sett värdlens största träd, de sk. redwood träden, vi har upplevt pridefestivalen i en vanligtvis gay stad (då kan ni tänka er!) vi har firat en hundra procent värdig svensk midsommar med familj och vänner på min bakgård, lärt värdpäronen vad snapps är och hur den ska sväljas, jag har hittat fler guldkorn i san fran, vi har varit på konsert och sett b la billionaire killen travie mccoy och kevin rudolf, vi har slått klackarna i taket och dansat loss inne i city, vi har firat 4th of July (som förövrigt kräver ett eget inlägg), jag har haft underbara sommardagar med barnen. Med tiden har jag med säkerhet glömt bort saker jag gjort också, vilket är ett ytterligare tecken på att blogga bör man göra med ganska god regelbundenhet. Men hyfsad update tkr jag det var! PUSS


för att göra inlägget något mer rättvisande så har ju faktiskt festligheterna kantats med en del jobb.
såklart, annars hade jag inte varit här!


trion busar på gilroy gardens

loosing it down by the wharf

17mile

det doftar midsommar

pridefestival


trollskogen


hej du stora träd

tack snälla till alla som gjorde juni månad till en succe!! :)