Jag är sedan några dagar tillbaka inne på min sista månad av mitt ursprungliga au pair år, att tiden sprungit ifrån en det här året blir speciellt påtagligt när människor i ens närhet börjar räkna ner veckor och till och med dagar till det helt plötligt tar slut.
Jag kan inte annat säga att jag är stolt över både mig själv och mina lika, man har mött motgångar och segrat och nu är som sagt tiden inne då man börjar räkna ner till dagen då allt började, fast för ett år sedan...

Jag har under den senaste veckan blivit övertygad om att arbetet som au pair nog kan vara det mest oglamurösa och mest underbetalade jobb som finns att hitta i vimmlet av "sålänge" arbeten. Men det är bara detaljer, en pusselbit av många. Jag är, som de flesta vet, en utav dom au pairerna som sveper detaljer under mattan och bestämmer för att leva ett år till i det förgyllda landet på andra sidan atlanten. För det handlar faktiskt inte om någonting annat än just det, att leva. Tänja på gränser, utforska möjligheter och göra var dag värd sin tid. Oj, oj, oj vad det kliar i händer och fötter. Ett land. Ett år. En miljon drömmar.

Been there done that messed around
I'm having fun don't put me down
I'll never let you sweep me off my feet